”Hej! Jag är en tjej som vill flytta till en annan familj, jag kommer inte överens med mina föräldrar. Allt jag gör är fel enligt dom. Jag går i skolan och har bra betyg jag har många kompisar, men är det ett helvete. Jag får knappast gå ut och träffa mina kompisar. Jag får inte klä på mig de kläder jag vill. Nu vill jag vet hur jag skall göra för att komma till en annan familj. Ingen får veta något, för om dom visste så skulle dom bli helt vansinniga. Jag vill verkligen flytta!!!!!!!” ”Jag längtar efter mamma, men jag vill inte träffa henne än. Jag vågar inte lita på henne och jag vet inte vad hon kan hitta på. Jag har ringt och hon sa att jag skulle komma hem igen. Men hon tänkte bara på sig själv och inte på mig. Hon tvingade mig att gifta mig med en man jag inte kände. Det var hemskt. Jag bad min mamma om att få slippa, men till slut gjorde jag som hon ville. Jag har alltid gjort som mamma vill för att hon skulle bli glad och tycka om mig. Jag rymde och idag är jag skild. Jag trodde aldrig att imamen skulle gå med på skilsmässa, men han höll med mig. Jag var helt chockad. Nu kan jag börja om i en ny familj med låtsasföräldrar och syskon. Visst längtar jag hem och mest längtar jag efter mina syskon. En dag kanske jag kan komma hem på besök, men nu känns det för farligt.” ”Hej! Jag har en kompis som inte får göra nåt. Hon får inte gå på fester eller på bio. Hon får nästan inte göra något som vi andra får göra. Det finns alltid någon från familjen som är med och bevakar henne. Själv är hon rädd att göra något fel för hennes föräldrars religion för då blir hon straffad. Hon vill flytta hemifrån men har inga pengar och hon vill inte sluta i skolan, men hon vill slippa föräldrarna. Hon vill INTE åtala eller på annat sätt komma i laglig konflikt med sina föräldrar. Bara vara anonym och slippa föräldrarna. Kan ni hjälpa henne?” ”Hej! Min pappa var mycket våldsam och auktoritär när jag var liten. Jag kunde inte anmäla honom. Till slut gjorde jag det och det var mycket jobbigt. Jag flydde bort med min mamma och en syster och bodde på olika ställen. Det kändes som ett svek att anmäla min pappa. Jag kände mig skyldig och att han kanske inte var så dålig när man tänker efter. Det hela slutade med att jag förlorade all kontakt med pappa och hans familj. Allt det som hände med mig när jag var liten finns i mina tankar ofta. Jag kan fortfarande vara rädd för att möta honom även om jag vet att han inte finns här. Det var jobbigt att fly och det hände många dåliga saker. Idag känns det bättre och jag är ändå stolt över att jag lyckades ta mig ur det vi jag hade då. När jag läser om flickor som Fadime så känns det som vi känner varandra även om vi aldrig har träffats. Jag vet ändå hur det var för henne. Jag vet hur det är att längta efter delar av mitt gamla liv och pappa, för han kunde ju vara en riktig pappa också, samtidigt är jag livrädd för att få det tillbaka. Hej då!” ”Hej! Min kompis hjälpte mig att komma hemifrån. Jag kände mig inte alls stark och trodde inte att jag skulle kunna fly bort från min familj. Det är svårt att riktigt förstå hur jag klarade det och att jag ändå levde trots allt som hände omkring mig. Det enda jag visste var att jag måste kämpa vidare. Det fanns ingen väg tillbaka. Jag tröstade mig med att det skulle bli jobbigt ett tag, men att det skulle gå över och jag skulle få ett bra liv. När jag träffade polisen så blev jag rädd igen. Dom tyckte att det inte var så allvarligt för det hade ju inte hänt något. Jag skulle få vänta till polisen skulle få tid att titta på min anmälan. Hur kunde det fungera så i Sverige? Till slut fick jag hjälp av en socialsekreterare. Hon ordnade någonstans att bo och jag fick hjälp med pengar till mat. När jag träffade henne så fick hon mig att förstå att det fanns många flickor som hade det som jag. Nu har det gått ganska lång tid sedan allt det här hände och jag känner mig inte lika rädd. Men tanken finns alltid någonstans i mitt huvud att pappa kan hämnas han blir ju så lätt arg. Den känslan blir jag nog aldrig av med.”